Rapporten om hybridsystem för typ 1-diabetes återspeglar inte den verklighet vi som verkar inom kliniskt arbete upplever, skriver diabetessjuksköterskan Johan Fischier i en replik.

I somras publicerade HTA-centrum Västra Götalandsregionen en rapport om patientnyttan med hybridsystem för behandling av typ 1-diabetes. Rapporten återspeglar inte den verklighet som vi, som verkar inom kliniskt arbete, upplever. Den avspeglar heller inte den lättnad många individer känt då de har fått hjälp med kroniska tillstånd som tidigare krävde konstant uppmärksamhet. Vad rapporten visar är resultat som är baserade på ett antal, enligt deras egen utsago, ofullständiga studier. Så frågan vi bör ställa är: Vad syftar rapporten egentligen till och vilka riktar den sig till?

Med all respekt för det arbete som ligger bakom rapporten – jag värderar transparens i utvärderingsprocessen och tydliga ansvarsområden för implementeringen av ny teknologi.

På HTA-centrums hemsida står det att ett HTA-projekt strukturerar information för beslut gällande ny medicinsk teknik. Processen inkluderar en granskning av det vetenskapliga underlaget med fokus på effekter och risker som är relevanta för patienter. Med detta i åtanke framstår rapporter från HTA-centrum som tänkta att vara vägledande.

Flera läkare uttryckte i DM nr 34/23 sin oro över rapportens potentiella inverkan på beslutsfattandet. Jag delar denna oro och vill belysa ytterligare några problematiska aspekter.

Det är välkänt att vården i Sverige är ojämlik; vårdkvaliteten kan variera beroende på var man bor. Denna ojämlikhet inom diabetesvården manifesteras genom olika regionala prioriteringar och genom att vi saknar ett enhetligt ekonomiskt system för livsnödvändiga hjälpmedel som patienter behöver.

Ändå är vi privilegierade i Sverige. Personer med diabetes har tillgång till avancerade verktyg utan egen kostnad. Denna förmån borde i teorin garantera att alla personer med diabetes har samma möjlighet till toppmodern behandling. Trots detta skiljer sig prioriteringar och ekonomiska system märkbart åt mellan olika regioner, vilket påverkar deras förmåga att erbjuda den bästa vården.

När ekonomiskt pressade regioner fattar beslut kan de vända sig till rapporter som HTA:s. Men det är avgörande att beslutsfattare är medvetna om rapportens begränsningar. Tyvärr är många beslutsfattare ofta okunniga om de verksamhetsområden som de har makt över.

Sedan 1980-talets slut har jag följt utvecklingen inom diabetesvården. De allra senaste åren har vi sett en revolution inom behandlingen av typ 1-diabetes, tack vare hybrid closed loop-insulinpumpar (HCL). Utifrån min erfarenhet är jag övertygad om att när dessa pumpar används av en majoritet av de vuxna med typ 1-diabetes kommer det att representera de mest signifikanta framstegen sedan insulinets upptäckt för 100 år sedan. Tyvärr återspeglas inte denna slutsats i HTA-rapporten.

Så varför drar vi så olika slutsatser?

Vården i Sverige ska vara personcentrerad, vilket betyder att vi behandlar individer, inte bara diagnoser. Därför måste vi också inse att traditionella utfallsmått som HbA1c inte helt fångar vårdens kvalitet. Teknikens framsteg har skjutit fram målen för vad som anses vara ett ”gott behandlingsresultat”. En HCL-pump tar dagligen hundratals beslut, något ingen människa kan matcha utan att offra sin mentala hälsa. Med rätt perspektiv framstår inte min entusiasm för tekniken som överdriven. Den har potential att radikalt förbättra livet för många med typ 1-diabetes och kan till och med vara livräddande.

För beslutsfattande behöver följande argument beaktas:

1. Livskvalitet är ett viktigt utfallsmått.

2. HCL-pumpar bidrar till större autonomi och kontroll.

3. Sjukdomsbördan reduceras.

4. Användarupplevelser och vittnesmål från patienter måste också räknas.

5. Tag hänsyn till långsiktig kostnadseffektivitet.

6. Väg in real world data och observationsstudier.

Det talas i rapporten om att ökade kostnader för vård av vuxna med typ 1-diabetes innebär att pengarna måste tas från något annat område, som då blir nedprioriterat. Visst är våra resurser begränsade och vi måste noggrant överväga varje investering i hälso- och sjukvården. Men vi får inte låta ett kortsiktigt ekonomiskt synsätt hindra oss från att se framtiden. Teknikutvecklingen kan innebära långsiktiga besparingar genom bättre patienthälsa och minskade framtida vårdbehov.

Johan Fischier, diabetessjuksköterska, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge

Publicerad: 24 oktober 2023, 05:30 (dagensmedicin.se)