Del 11: Att bli frisk från utmattningssyndrom när man har diabetes

Jag vet att jag är tjatig, men jag kommer att fortsätta tjata. Hur i hela friden ska man kunna bli frisk från utmattningssyndrom när man har diabetes? Det är en fråga som ständigt gnager i mig och som ingen tycks kunna ge ett tillfredsställande svar på.

Det jag fått höra om och om igen från läkare, terapeuter och välmenande vänner är att både kropp och sinne behöver tid och utrymme för återhämtning. Jag får rådet att ha tålamod med mig själv under processen. Det låter så enkelt i teorin, men verkligheten är en helt annan sak för mig. Jag har en kronisk sjukdom som kräver min uppmärksamhet dygnet runt. Min diabetes tar aldrig paus. Varje dag måste jag övervaka mitt blodsocker, planera mina måltider noggrant, ta insulin, och vara beredd på att hantera akuta situationer som kan uppstå. Det finns inte en enda sekund då jag kan släppa taget om min diabetes. Jag kan inte bara lägga den åt sidan, som om den vore en bok eller en pryl i en låda, för att fokusera på min mentala och fysiska återhämtning.

Dessutom har jag en ständig rastlöshet i kroppen. Det är som om det finns ett krypande behov av aktivitet, trots att jag är helt utmattad. Trots att jag är skittrött och kroppen skriker efter vila, kan jag inte koppla av. Jag kan inte bara lägga mig ner och vila när jag behöver det som mest. Det är en ond cirkel som jag inte vet hur jag ska bryta.

Min utmattning gör det svårt att hantera min diabetes effektivt. När jag är trött och mentalt utsliten, blir det svårare att hålla koll på blodsockernivåerna och jag har mindre energi att ta hand om mig själv på rätt sätt. Och när min diabetes inte är under kontroll, förvärras min utmattning. Det är en ständigt pågående kamp. Jag känner mig fast i en fälla, där kraven från min kroniska sjukdom och behovet av återhämtning krockar med varandra.

Det känns som att ingen riktigt förstår hur utmattande det är att ständigt behöva vara på alerten, utan någon chans att verkligen vila. Hur ska detta någonsin gå ihop? Hur ska jag kunna ge mig själv den återhämtning som krävs när jag inte har ett ögonblicks frist från min diabetes och den ständiga rastlösheten? Det känns som en omöjlig ekvation att lösa. Jag önskar att det fanns en tydligare väg framåt, en lösning som kunde hjälpa mig att hantera både min diabetes och min utmattning på ett sätt som ger mig en chans att bli frisk.

Det är frustrerande och nedbrytande att gång på gång få höra att jag bara behöver ha tålamod och ta hand om mig själv när min verklighet ser så annorlunda ut. Jag skulle vilja att de som ger dessa råd försökte förstå att jag inte har samma förutsättningar som andra. Att jag varje dag måste kämpa för att bara få ihop det mest grundläggande. Att jag, trots min vilja och mitt behov av återhämtning, är fast i en situation där min sjukdom alltid kommer först. Min förhoppning är att diabetesvården och vården för utmattningssyndrom kan arbeta närmare tillsammans, så att vi som kämpar med båda dessa tillstånd kan få bättre hjälp och stöd.

Att leva med både diabetes och utmattningssyndrom är en konstant balansgång som kräver förståelse och anpassning. Genom att kombinera sina resurser och kunskaper kan vårdteamen skapa bättre förutsättningar för oss att få den återhämtning och vård vi behöver. Jag vet att jag kan vara tjatig, men jag kommer att fortsätta kämpa för en bättre vård. För oss som lever med dessa dubbla utmaningar är varje framsteg ovärderligt.

Fortsättning följer

Tack för att ni följer min resa. Det här är min kamp mot stress och ångest. Jag hoppas att min resa kan inspirera andra i liknande situationer att ge sig själva samma tillåtelse och tålamod. Vi är alla värda att må bra och ta hand om oss själva.

Dagens låt: