Del17: Återhämtning: En ny väg framåt

Att återhämta sig från utmattningssyndrom är en långsam och ibland frustrerande process. Det handlar inte bara om att vila, utan om att skapa nya vanor som håller i längden. Målet för mig är inte att bli den ”gamla Jonas” igen, utan snarare att låta den ”nya Jonas” växa fram – en version av mig som kan undvika de gamla fällorna och leva ett balanserat och hållbart liv.

Men hur gör man för att inte falla tillbaka i samma gamla mönster?

Just nu håller jag på att lära mig vad återhämtning verkligen innebär – vad som ger mig återhämtning och vad jag behöver för att undvika att hamna i samma situation igen. Det handlar om att hitta en balans som fungerar i längden, så att jag inte får ett bakslag när jag väl börjar jobba igen. Det är ett pågående arbete att förstå mina gränser och vad som hjälper mig att bygga upp energi, snarare än att tömma den.

Vila

Steg ett är vila när man hanterar utmattning. Jag har varit sjukskriven i ungefär fyra månader nu, och det har tagit tid att ens börja acceptera att jag är sjuk. Trots allt har jag fortfarande svårt att riktigt erkänna för mig själv att det är utmattning jag kämpar med, även om alla tecken pekar på det. Den inre stressen gnager fortfarande, men med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT) har det börjat lätta. Att bearbeta tankarna och bryta destruktiva mönster är en stor del av min väg mot tillfrisknande.

Stresshantering och KBT

En av de största utmaningarna har varit att minska den inre stressen. Den smyger sig på, kommer och går, vilket har gjort det svårt att hitta ett jämnt lugn. Genom KBT har jag fått verktyg för att hantera de negativa tankarna och känslorna. Även om det inte alltid är lätt, börjar jag se små förbättringar. Och det ger hopp.

Musikens kraft

Just nu har jag en återhämtningsperiod där musiken leder mig framåt. Det är väldigt blandat med vad jag lyssnar på, men på något sätt kommer jag alltid tillbaka till Joakim Thåström. Han har något i texterna som jag förstår – det är som att han sjunger till mig, och ibland om mig. Det är konstigt det där, men vissa av hans låtar gör att jag börjar storgrina. Det spelar ingen roll var jag är när jag hör dem, utan det bara brister.

Jag har också börjat grotta ner mig i olika artister och band och utforskar deras musikskatter. Så mycket musik har gått mig förbi genom åren, sådant jag aldrig riktigt gav en chans. Men nu lyssnar jag med nya öron, och det är otroligt hur mycket bra musik det finns där ute.

En bra låt är en bra låt, oavsett genre. Det är musiken, känslan och upplevelsen som spelar roll, inte vilken etikett vi sätter på den.

Fysisk aktivitet

Något jag verkligen saknat under min sjukdomstid är träning. Fysisk aktivitet har alltid varit en stor del av mitt liv och något som också är otroligt viktigt för min diabetes.

Nu, efter en lång paus, har jag äntligen börjat röra på mig igen. Träningen går sakta framåt, men varje framsteg känns som en seger.

Rutiner

Att skapa rutiner har varit en av de viktigaste delarna i min återhämtning. Jag går upp tidigt, äter på regelbundna tider och försöker få in dagliga promenader. Sömn, regelbundna måltider och fysisk aktivitet har blivit grundstenarna i min vardag. Utan dessa skulle min kropp och hjärna inte ha möjlighet att återhämta sig.

Professionellt stöd

När man är utmattad fungerar hjärnan inte som den brukar, och det krävs hjälp för att navigera genom den dimman. För mig har stödet från vården varit avgörande. En rehabkoordinator, en bra KBT-terapeut och en lyhörd läkare har gjort stor skillnad. Tack vare dem känner jag mig tryggare och lugnare i min återhämtning.

Psykoterapi 

Alla behöver prata, jag kan inte nog understryka vikten av att prata med någon under återhämtningen. Att gå i terapi är inte bara nödvändigt när man är sjuk, det borde vara något vi alla gör, oavsett mående. Genom att prata om det vi går igenom kan vi få insikter och verktyg som hjälper oss att undvika framtida psykisk ohälsa.

Sänkta krav

Att minska mina egna krav och förväntningar är en enorm utmaning. Jag vet att jag måste bli bättre på att inte pressa mig själv, särskilt när jag återvänder till vardagen. Om jag faller tillbaka i gamla mönster och krav kan konsekvenserna bli allvarliga. Jag vill inte hamna här igen – eller ännu värre, riskera min hälsa på ett sätt som inte går att återställa.

Socialt stöd 

Även om socialt stöd är viktigt, har jag insett att det också kan vara påfrestande för min omgivning. Min fru har varit ett stort stöd, men jag försöker att inte lägga för mycket på henne. I stället tar jag upp mina känslor och funderingar med min terapeut. Det är ett sätt att skydda de jag älskar och samtidigt få det stöd jag behöver.

Fortsättning följer.

Tack för att ni följer min resa. Det här är min kamp mot stress och ångest.

Jag hoppas att min resa kan inspirera andra i liknande situationer att ge sig själva samma tillåtelse och tålamod. Vi är alla värda att må bra och ta hand om oss själva.

Dagens låt: