Hej allihopa,
Det var ett tag sedan vi hördes! Jag hoppas att ni också fick en härlig julledighet – fri från stress och full av avkoppling. För min del blev det en perfekt jul och nyår, fylld med lugn och mys.

Nu när vardagen börjar igen ställer jag mig frågan: Hur ska jag hålla resten av året lika stressfritt?
Svaret för mig ligger i att följa de rutiner som får mig att må bra. För mig handlar det om träning, att sätta tydliga gränser, våga säga nej och – kanske viktigast av allt – prata, prata, prata.

En sak jag har upptäckt under min resa med både utmattningssyndrom och diabetes är att träning är en gemensam nämnare för att må bättre. Det spelar ingen roll om det är en lugn promenad, ett träningspass på gymmet eller något däremellan – rörelse gör underverk för både kropp och själ. För mig är träningen en sorts medicin som hjälper mig att hantera både stress och blodsocker.

Just nu jobbar jag 50%, och det fungerar riktigt bra. Jag känner att det är rätt balans för mig just nu för att undvika att gå “all in” för tidigt och riskera bakslag.

Min energi börjar sakta men säkert komma tillbaka. Men det finns fortfarande dagar då jag, efter jobbet, är helt slut. Då lyssnar jag på kroppen. Jag lägger mig, vilar, och tar det riktigt lugnt – kanske med en bra vinyl eller en serie. Dagen efter kan jag ha mer energi, och då passar jag på att träna.

En sak jag håller fast vid är att äta på regelbundna tider. Det är helt avgörande för att hålla min diabetes stabil. Jag tar fortfarande en dag i taget och låter både kroppen och knoppen styra vad jag orkar.

Inför 2025 har jag inga stora förväntningar – och vet ni vad? Det känns så befriande. Året får bli som det blir. Mitt största fokus är på träningen, som verkligen är nyckeln till mitt välmående. Jag kommer att dela med mig av mina tankar om både träning och kost i kommande inlägg.

Det är en sak jag har funderat på länge, något jag verkligen vill göra. Ni vet hur det är – man tänker på det, drömmer om det, men inget händer. Jag har börjat fråga mig själv varför. Varför tar jag inte steget och gör verklighet av det här?

Det är så lätt att hamna i tankebanorna att “det kan vänta, jag gör det senare.” Men vad betyder egentligen “senare”?

Det jag verkligen vill är att gå en coachutbildning. Jag vill kunna hjälpa andra som varit i samma situation som jag – men på ett professionellt sätt. Jag vill bli en certifierad coach, ha det på papper.

Ändå hittar jag mig själv tänka att jag kan göra det någon annan gång. Men nu känns det annorlunda. Jag tror faktiskt att det kommer bli av den här gången. Det är dags att sluta skjuta upp drömmen och göra den till verklighet.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är otroligt stolt över att min Instagram nu har hela 13 700 följare. Jag är mållös och så tacksam för ert stöd. Tack för att ni är med mig på den här resan!

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Om du har några frågor eller funderingar är du varmt välkommen att höra av dig via e-post. Jag ska göra mitt bästa för att coacha dig vidare.

Skicka ett mejl till info@kollasockret.com

Vi hörs snart igen!