
Jag har försökt gå ner i vikt många gånger genom åren. Testat olika dieter, svältmetoder och snabba lösningar – allt i hopp om att se resultat snabbt. Men varje gång slutade det på samma sätt: jag mådde dåligt, tappade energi, och förr eller senare föll jag tillbaka i gamla vanor. För mig, som har diabetes, var det dessutom en extra farlig väg att gå. Att svälta sig själv leder till instabila blodsockernivåer, vilket kan vara direkt livshotande.
Till slut insåg jag att det inte fanns några snabba genvägar. Jag behövde en metod som fungerade på lång sikt, något jag kunde hålla fast vid utan att offra min hälsa. Det var då jag satte upp målet att gå ner i vikt på ett hållbart sätt.
När jag satte upp målet visste jag att det skulle krävas tid, tålamod och hårt arbete. Men att nå målet betyder inte att resan är över. Träningen fortsätter, och för mig just nu handlar det om att bygga upp kroppen så som jag vill ha den.
Jag har aldrig förstått varför man stressbantar och tränar intensivt för att snabbt gå ner i vikt, bara för att sedan släppa allt och gå upp alla kilon igen. Under vissa program följer man en extremt strikt kost och ett hårt träningsschema – något som inte är hållbart i längden. När man sedan återgår till sina gamla matvanor och träningen börjar dala, gymbesöken blir färre och vardagspromenaderna uteblir, är det självklart att vikten smyger sig tillbaka. Det blir en evig berg-och-dalbana där man ständigt måste börja om på ruta ett.
Det får ta den tid det tar – långsiktighet är nyckeln.

Totalt sett blev det en viktminskning på hela 30 kg under tre år. Tre år av medvetna val, träning och en förändrad livsstil – utan quick-fixes eller extrema metoder. Det här är ingen tillfällig diet, utan en långsiktig förändring som jag kan hålla fast vid resten av livet.
Hur jag lyckades
• Träning:
Jag tränade och jag tränar ävrn idag 3–5 dagar i veckan, ibland mer, ibland mindre beroende på livet.
• Kost:
Jag åt vanlig mat – husmanskost och annat jag tycker om. Mellan måndag och fredag vägde och räknade jag kalorier. Mina måltider bestod av frukost, lunch, mellanmål och middag. På kvällarna tog jag ibland en frukt eller en hårdsmörgås med pålägg, särskilt efter sena träningspass.
• Balans:
Lördagar blev min ”fria dag”. Då lät jag matvågen vila och åt gott utan att räkna kalorier.
Jag höll mig till cirka 1600 kcal per dag under veckodagarna, och de dagar jag inte tränade låg jag på 1300 kcal. Det låter kanske lite, men om du väljer rätt produkter kan du äta mycket och ändå hålla dig inom din kaloribudget.
• Alkohol – en bromskloss i viktresan
En sak jag insåg tidigt var att alkohol och viktminskning inte går hand i hand. Alkohol innehåller mycket kalorier men ingen näring, och dessutom sänker det fettförbränningen eftersom kroppen prioriterar att bryta ner alkoholen istället för att använda energin från maten. Det påverkar också sömnen, återhämtningen och ofta även matvalen – hur många har inte gjort dåliga kostbeslut efter några glas vin eller öl?
Att ta bort alkoholen var en av de viktigaste pusselbitarna för mig, både för vikten och för att hålla blodsockret stabilt.

Enkla tips som fungerar
• Intermittent fasta: Jag åt inget efter kl. 18 och åt frukost runt kl. 8-9 nästa dag. Det gav mig en naturlig fasta på 14–15 timmar, vilket var enkelt att följa och väldigt effektivt.
• Matvåg: Att väga maten hjälpte mig enormt. En matvåg är lätt att hitta – du kan köpa en på till exempel Clas Ohlson, Rusta eller ÖoB.
• Kaloriräkning: Appen Wellobe blev en viktig del av min resa. Där kunde jag hitta recept, skapa egna, skanna livsmedel och hålla koll på mitt kaloriintag på ett enkelt sätt.
Tänk långsiktigt!!!!
Nyckeln till att gå ner i vikt och behålla resultatet är att hitta en balans som fungerar för dig. Ät mat du tycker om och som du kan tänka dig att fortsätta äta. Ge det tid, och var snäll mot dig själv under resan.
Och kom ihåg – det finns inga genvägar till en hållbar viktnedgång!
Varför jag ville gå ner i vikt – och vad det har gett mig
När jag stod på vågen och såg siffran 107 kg insåg jag att något behövde förändras. Min diabetes var allt annat än stabil, och jag kände mig ständigt trött och orkeslös.
För att hålla blodsockret i schack behövde jag ta mer och mer insulin – men ju mer insulin jag tog, desto svårare blev det att gå ner i vikt. Det var en ond cirkel.
Till slut började min kropp ta skada. Mina ögon drabbades, och jag utvecklade diabetesretinopati – en komplikation där blodkärlen i ögats näthinna förändras. Jag fick dimsyn, fläckar i synfältet och riskerade att förlora synen helt. Jag tvingades genomgå laserbehandling för att bromsa försämringen. Men det var just det – bromsa, inte bota. Skadorna jag fått kommer aldrig att försvinna helt. Behandlingen kan hålla i 10–15 år, men vad händer sedan?
Det var då jag bestämde mig. Jag kunde inte längre låta min sjukdom styra mitt liv. Jag behövde ta kontroll.
Min hälsa, mitt ansvar
Idag, efter att ha gått ner 30 kg, har jag stabilare blodsocker, mer energi och framför allt – jag har gett mig själv de bästa förutsättningarna för att förhindra fler allvarliga komplikationer.
Diabetes är en sjukdom som aldrig tar paus. Den ger inga gratischanser. Men genom att ta hand om min kropp och hälsa kan jag påverka min framtid – och det är precis det jag tänker fortsätta göra.
Vid frågor maila till: info@kollasockret.com
Dagens låt: