Att leva med diabetes har alltid varit en balansgång. Blodsockret är en envis motståndare som kräver ständig uppmärksamhet – men jag har lärt mig att hantera det. Eller, jag hade lärt mig. För när utmattningssyndromet slog till kändes det som om min diabetes fick ADHD.

Plötsligt reagerade min kropp på insulin på ett helt nytt sätt. Blodsockret rusade upp, dök ner, svängde snabbare än jag hann med. Det kändes som att någon släppt lös ett hyperaktivt barn inombords, som ständigt tryckte på fel knappar. Och mitt i allt skulle jag försöka styra upp kosten, träningen, sömnen – samtidigt som hjärnan gick på sparlåga.

Utmattning och diabetes – en perfekt storm

Att leva med diabetes innebär redan en konstant stress, särskilt vid typ 1-diabetes där jag manuellt måste balansera insulin, mat och aktivitet. När utmattningssyndromet slog till blev det en perfekt storm. Stresshormonet kortisol steg, vilket i sin tur gjorde blodsockret mer svårkontrollerat. Sömnen blev sämre, och med den försvann min ork att göra kloka val kring mat och insulin.

Tröttheten gjorde att jag glömde ta insulin i tid eller sköt upp måltider. Och ju sämre jag skötte min diabetes, desto mer skenade mitt blodsocker – vilket bara ökade känslan av stress och utmattning. En ond cirkel, där kroppen kämpade mot mig istället för med mig.

Vägen tillbaka – med styrketräning som nyckel

Mitt i kaoset hittade jag en oväntad räddning: styrketräning. Jag har alltid vetat att träning är bra för både blodsockret och hjärnan, men nu blev det något mer. En strategi. En stabil punkt i allt som kändes okontrollerbart.

När jag lyfter vikter får jag en paus från hjärndimman. Kroppen blir starkare, och det känns som att jag återtar kontrollen över något – mig själv. Dessutom hjälper styrketräning till att öka insulinkänsligheten, vilket gör att blodsockret blir mer stabilt. Och kanske viktigast av allt: det ger mig energi. Äkta energi.

Jag har äntligen börjat kunna utmana mig själv igen, precis som förr. Det känns både befriande och otroligt skönt. Små steg, men alltid framåt.

Att bryta cirkeln – vad hjälper?

Om du känner igen dig i den här beskrivningen är du inte ensam. Här är några saker som hjälper mig på vägen tillbaka:

1. Sänk kraven – Perfektion finns inte. Att hålla stabila värden hela tiden är omöjligt, och det är okej.

2. Fokus på det lilla – Små justeringar gör skillnad. En bättre måltid, en liten promenad, ett träningspass – allt räknas.

3. Sömn och återhämtning – Vila är inte lathet, det är medicin.

4. Styrketräning utan press – Träning hjälper både blodsockret och hjärnan, men det måste vara kravlöst. Börja där du är.

5. Prata om det – Att hantera både utmattningssyndrom och diabetes på egen hand är tungt. Våga be om hjälp.

Att leva med diabetes är tufft nog. Att dessutom gå igenom utmattningssyndrom kan kännas överväldigande, men det går att hitta tillbaka. Kanske inte till den man var – men till en starkare, smartare version av sig själv.

Har du erfarenheter av att hantera utmattningssyndrom och diabetes samtidigt? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!

Vi hörs snart igen!

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Dagens låt: