Jag visste att återhämtning från utmattning skulle ta tid. Men jag trodde att det skulle vara mer… logiskt. Att jag skulle känna mig lite bättre för varje vecka, att hjärnan skulle bli klarare och minnet sakta men säkert återvända.

Men så funkar det inte.

Istället pendlar jag mellan framsteg och bakslag. En dag kan jag känna att energin är tillbaka – jag orkar träna, tänka klart, hålla fokus. Nästa dag är allt som bortblåst, och jag undrar om jag ens har kommit någonstans.

Och mitt i allt detta? Hjärnkaoset.

När tankarna drar åt alla håll

Jag börjar med en sak, men innan jag ens hunnit halvvägs är jag inne på nästa. Jag ska laga mat, men kommer plötsligt på att jag måste koka ägg. Och packa gymväskan. Och leta fram kvittot på den där grejen jag måste lämna tillbaka. Och vänta, vad höll jag på med nu igen? Just det – middagen.

Det är som att hjärnan aldrig slutför en tanke innan den kastas in i nästa. Som att jag försöker navigera genom ett ständigt pågående oväder där allt snurrar samtidigt.

Hur skapar man struktur i kaoset?

Jag jobbar fortfarande på att hitta lösningar, men några saker har hjälpt mig att hantera vardagen lite bättre:

1. Listor, listor, listor. Jag skriver ner allt – på papper, i mobilen, i kalendern med pling.

Det minskar stressen av att försöka hålla allt i huvudet.

2. Tydliga rutiner. Jag gör samma saker på samma tider för att minska risken att glömma eller fastna i tusen andra smågrejer.

3. En sak i taget. Det låter självklart, men jag försöker medvetet träna på att slutföra en sak innan jag påbörjar nästa.

När rastlösheten tar över

Förut var jag för trött för att göra något. Nu är det tvärtom – jag kan knappt sitta still. Det kryper i kroppen, och jag måste hålla igång hela tiden för att inte bli frustrerad.

Att hitta balansen mellan aktivitet och återhämtning är en utmaning. Jag behöver träning för att lugna huvudet, men jag måste också våga vila – utan att känna mig lat eller rastlös.

Små steg leder framåt

Jag har accepterat att återhämtning inte är en rak väg. Att vissa dagar är skit. Att det går fram och tillbaka. Men jag försöker påminna mig själv: varje gång jag väljer att ta hand om mig, varje gång jag väljer träning eller vila i stället för att köra på av gammal vana – så gör jag framsteg.

Och en dag, utan att jag ens märker det, kommer dimman att ha lättat lite till.

Vi hörs snart igen!

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Dagens låt: