Jag trodde att återhämtning skulle vara en stadig väg framåt. Att jag, vecka för vecka, skulle känna mig lite bättre. Att hjärnan skulle bli klarare, kroppen starkare och energin långsamt återvända.

Men verkligheten ser annorlunda ut.

Det går bra – tills det inte gör det.

En dag vaknar jag och känner mig nästan normal. Jag har ork, jag tänker klart, jag får saker gjorda. Jag börjar tro att jag är på väg tillbaka, att jag kanske ändå har kontroll över det här.

Sen kommer kraschen.

Jag tappar fokus. Glömmer allt jag skulle göra. Kroppen känns tung, och det spelar ingen roll hur mycket jag försöker skärpa mig – det går bara inte.

Och det värsta är tanken som alltid dyker upp: ”Tänk om jag aldrig blir helt återställd?”

Att hantera bakslag

Det är här det blir svårt. När hjärnan är trött och kroppen känns som bly är det lätt att tappa hoppet. Lätt att tänka att allt jobb jag lagt ner varit förgäves.

Men jag försöker påminna mig själv om en sak: Bakslag betyder inte att jag har misslyckats.

Jag har lärt mig att bakslag är en del av processen. Att hjärnan och kroppen behöver tid att läka. Att även när jag har en skitdag, så är jag ändå längre fram än där jag började.

Hur jag försöker hantera det

Det finns några saker som hjälper mig när jag känner att jag tappar fotfästet:

1. Titta tillbaka. Ibland känns det som att jag står still, men när jag ser tillbaka inser jag att jag faktiskt har kommit en bit.

2. Acceptera skitdagarna. Vissa dagar går det inte att prestera, hur mycket jag än vill. Då behöver jag vila istället för att tvinga mig själv att fungera.

3. Påminna mig själv om vad som hjälper. Träning, sömn, lugna promenader, musik – allt som får mig att må lite bättre, även när jag egentligen inte orkar.

4. Släppa kontrollen. Jag kan inte stressa fram återhämtningen. Jag kan bara göra mitt bästa och lita på att kroppen vet vad den behöver.

Små steg leder framåt

Jag kanske aldrig kommer att vakna upp en dag och känna mig helt återställd. Men jag tror att jag sakta kommer att hitta en ny balans.

Och om du känner igen dig i det jag skriver – du är inte ensam. Bakslag är inte ett tecken på att du gör något fel. Det är en del av processen.

Så vi fortsätter. Ett steg i taget. Även när det känns som att vi går bakåt. För vi vet – vi har redan tagit oss längre än vi tror.

Vi hörs snart igen!

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Dagens låt: