Hej – det var ett tag sedan jag skrev.

Och det har hänt en hel del.

Samtalen med min psykolog har gett mig nya perspektiv – viktiga sådana.

Det jag bär med mig mest är det här:

Jag behöver göra mer av det som får mig att må bra. Det som ger mig energi.

Inte sen. Utan nu.

Att lyssna på kroppen, hitta balansen, acceptera att jag inte är helt tillbaka – det har också lett till en annan insikt. En som kanske har legat där och grott länge, men som först nu fått ta plats på riktigt:

Jag kan inte längre vänta på att livet ska kännas rätt. Jag måste börja leva det – precis där jag står.

Och vet du – något har börjat hända.

Samtal med gamla vänner och affärsbekanta har gett mig en oväntad, men efterlängtad energikick.

Det är som om de har väckt något inom mig. Något som varit vilande alldeles för länge.

Det har varit möten fyllda av värme, skratt, minnen – men också ärlighet och frågor som gått rakt in i hjärtat.

Och mitt i allt det där dök en möjlighet upp.

En chans att börja om. Att se på livet med nya ögon.

Att våga tänka:

“Tänk om det faktiskt är möjligt?”

Tänk om jag – trots utmattningen, trots allt som varit – kan skapa ett liv som känns rätt på riktigt.

En av frågorna som stannat kvar kom för bara några dagar sedan.

En kär vän såg mig i ögonen och frågade:

“Vad drömmer du om? Vad är ditt mål? Vart vill du vara om tre år?”

Först blev jag ställd. Orden fastnade.

Men sedan började något röra sig inom mig.

En tanke. Ett frö. Det där modet jag saknat.

Och jag insåg – jag vet ju vad jag vill. Och jag har vetat det länge.

Och det bästa av allt?

Jag har äntligen fått det stöd jag saknat och möjligheten att ta steget.

För jag vill inte längre bara ta mig igenom dagarna. Jag vill leva dem.

Jag vill känna att jag är med, att jag gör skillnad – både i mitt liv och kanske i någon annans. Men det måste ske på mitt sätt.

Inte för att andra ska imponeras eller kunna klappa sig själva på axeln för att jag “presterar som vanligt”. Det kapitlet är avslutat.

Nu handlar det om att skapa ett liv jag faktiskt vill vakna upp till. Att ge plats åt glädjen, kreativiteten – den som alltid funnits inom mig, men som inte fått komma fram på länge.

Nu är det dags att göra utrymme för det som är viktigt för mig. Inte bara för alla andra.

Och vet du – det händer just nu.

Något är på gång. Något jag burit tyst, länge, och nu rör det på sig.

Det är större än jag vågat tro, och det växer för varje dag inifrån på riktigt.

Allt jag kan säga just nu är:

Det här betyder något och mer kommer snart.

Och viktigast av allt: Jag mår bra av det här.

Till dig som läser:

Jag vill ställa en ärlig fråga – från hjärtat:

Vad är det du skjuter upp?

Vad finns där i bakhuvudet, i hjärtat – som du tänker att du ska ta tag i “sen”?

Kanske längtar du efter att skapa något.

Kanske vill du byta jobb – eller lämna ett.

Starta ett projekt. Förändra en vana.

Eller bara ta det där första, viktiga steget mot att börja må bättre.

Tänk om “sen” är just nu och du behöver inte göra allt idag men du kan ta ett steg. Ett snällt, ärligt steg i riktning mot dig själv.

Jag tror på dig.

Och jag vet, det är svårt men det går.

Snart så!

❤️

/Jonas

Snart så hörs vi igen!

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Dagens låt: