I mitt förra inlägg skrev jag om min plan, den jag kallar Snart Så. Och nu vill jag berätta lite mer om vad det faktiskt betyder för mig – och vart jag är på väg. För mig handlar det först och främst om tid. Jag vet att jag inte kan springa lika fort som förr. Jag vet vad det kostar att köra på tills kroppen och själen inte orkar längre. Och jag tänker inte tillbaka dit igen. Därför tror jag att jag måste gå ner i tid och jobba mindre, jag funderar på det och det kan vara en bra sak så jag kan orka med mig själv, jag mådde jättebra när jag jobbade 80%, det kan låta som en liten skillnad, men för mig kan det vara avgörande. För det är just i de där timmarna som balansen sitter.

Och vad ska jag göra med den tiden?

Det är enkelt: Jag vill göra allt det där som gör att jag känner mig hel. Allt det där som gör att jag får energi istället för att bara tömmas på den. Snart Så är mitt. Det är drömmen om att göra det jag älskar, på mitt sätt. Kanske genom mitt eget företag, kanske genom att hitta nya vägar att inspirera och hjälpa andra. Det är frihet. Det är balans. Det är hopp. Men jag ska vara ärlig: det finns en rädsla också. För jag vet hur det känns när kroppen inte orkar längre. När allt stänger ner. När det inte finns någon kraft kvar. Den rädslan är min påminnelse om varför jag inte kan gå tillbaka till gamla hjulspår, hur lockande det än kan kännas ibland.

Målet är tydligt för mig: jag vill må bra. Punkt. Jag vill att vardagen ska kännas glad, inte som en kamp. Jag vill leva på ett sätt där jag kan vara Jonas på riktigt. Stark ibland, svag ibland, men alltid i balans. Så när jag säger Snart Så så är det inte bara en dröm. Det är ett löfte till mig själv. Att jag inte ger upp. Att jag fortsätter bygga, steg för steg, mot det liv jag vill leva. Ett liv som jag kan älska varje dag.

Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.

Dagens låt: