Nu tar jag julledigt och ser fram emot en härlig tid fylld med god mat, trevligt sällskap av nära och kära, träning och välförtjänt vila.
Det är viktigt att vara medveten om att julmat ofta är rik på fett och salt jämfört med vanlig mat. Kolhydraterna i dessa rätter absorberas långsamt i blodet. För dem som använder
insulin kan det vara nödvändigt att justera doseringen, kanske ta en mindre dos initialt och sedan ytterligare en dos när snabbinsulinet har verkat.
För att främja hälsan är det också en bra idé att röra på sig. Efter en härlig julmiddag kan en promenad vara ett utmärkt sätt att njuta av frisk luft och underlätta matsmältningen.
Om du behöver hjälp med att beräkna kolhydraterna i din julmiddag har T1D-appen tagit fram en praktisk lista som inkluderar de vanligaste julrätterna, godiset, glöggen och fikat.
Du hittar denna julista under avsnittet ”Kolhydratlistor” i T1D-appen.
Har du ännu inte laddat ner T1D-appen? Du kan enkelt hitta den genom att söka på T1D i antingen Apple Store eller Google Play och ladda ner den kostnadsfritt. Hälsan går först, och med T1D-appen kan du enkelt hantera din diabetes under julhelgen.
Kunskapen om livshotande insulinbrist, så kallad ketoacidos, måste höjas. Andelen barn som drabbas av detta ökar, skriver debattörer från Svenska diabetesförbundet och vården.
Emma Skepp, Karin Åkesson, Anna-Lena Fureman, Auste Pundziute Lyckå, Frida Sundberg, Stefan Särnblad och Ragnar Hanås. Foto: Daniel Ekblad, Johan Werner Avby, Rickard Granlöv, Maria Bergman
Men vad är Ketoacidos?
Jo det är en allvarlig komplikation av diabetes, vanligtvis förknippad med diabetes typ 1, det uppstår när kroppen inte har tillräckligt med insulin för att använda glukos som bränsle. I stället börjar kroppen bryta ned fett och bildar ketoner som en biprodukt. Höga nivåer av ketoner i blodet kan göra blodet surt och leda till ketoacidos.
Vad är det som gör att man får ketoacidos?
Det är många anledningar men om en person med diabetes typ 1 glömmer att ta sin insulininjektion eller om insulinpumpen slutar fungera, då kan det leda till en ökning av blodsockernivåerna och, om det blir tillräckligt allvarligt, utveckla ketoacidos.
Även stress och även trauma kan öka produktionen av stresshormoner, vilket i sin tur kan minska kroppens känslighet för insulin och leda till ketoacidos.
Så det finns många olika anledningar.
Hur märker man att man har ketoacidos?
Man blir väldigt törstig och man kissar väldigt ofta, man är illamående, man har kräkningar, man blir väldigt förvirrad och man andas snabbt.
Man behöver omedelbar hjälp då.
Det finns teststickor för urinanalys att köpa på alla apotek.
Varje år insjuknar runt 900 barn i typ 1-diabetes i Sverige. I samband med det kan livshotande insulinbrist, så kallad ketoacidos, uppstå. Andelen som drabbas av detta ökar, visar Nationella diabetesregistret.
Bland de yngsta barnen får hälften svår insulinbrist. Tillståndet leder till stort lidande och risk för bestående skador. Kunskapen om tillståndet behöver höjas och testningen av blodsocker hos barn som uppvisar symtom behöver öka.
Vid diabetesdebut kan allvarlig insulinbrist uppstå om inte sjukdomen upptäcks i tid. Tillståndet är livshotande. Utan behandling leder ketoacidos till medvetslöshet och slutligen död. Vid en ketoacidos krävs ofta behandling på en intensivvårdsavdelning och tillståndet kan leda till bestående skador på bland annat hjärnan. Symtom på ketoacidos är illamående och kräkningar, smärtor i huvud och mage, andningssvårigheter och acetondoft från munnen, yrsel samt förvirring. Ju längre tillståndet fortgår utan behandling desto allvarligare blir symtomen.
Ett problem i dag är att diabetes hos barn i många fall upptäcks för sent. Nära hälften av de yngsta barnen, 0 till 2 år, som debuterade i typ 1-diabetes år 2022 hade ketoacidos vid insjuknandet. Men andelen i övriga åldersgrupper är också orimligt hög. För barn mellan 2 och 7 år var det nära 20 procent som hade tillståndet vid debut, för barnen mellan 8 och 17 år var andelen 30 procent.
Andelen som har ketoacidos vid diabetesdebut har ökat de senaste åren. Det leder till att tillfrisknandet tar längre tid och det kroppsliga lidandet blir större. Barnet måste först tillfriskna från det akuta tillståndet innan det kan ta sig an den komplexa egenvården som typ 1-diabetes kräver.
Även mycket små barn, under ett år, kan insjukna. Risken för ketoacidos är extra stor för de mycket små barnen, eftersom yngre barn insjuknar snabbare. Små barn är också extra utlämnade till sin omgivning. De har ännu inte fullt ut hunnit utveckla ett språk och en kroppslig medvetenhet. Därför måste vårdnadshavare och vårdprofession ta ansvar för att tolka och behandla barn som uppvisar symtom på diabetes.
För att se till att färre barn får ketoacidos så krävs insatser på flera håll. Vi vill se att:
• Kunskapen ökar om att barn som visar symtom på diabetes ska behandlas som att de insjuknat i typ 1-diabetes och att det är ett akut tillstånd som ska bedömas i sjukvården samma dag som det misstänks. Om provtagning, som inte behöver göras på fastande mage, stärker misstanken om diabetes ska barnet direkt remitteras till akutmottagning med barnläkarjour.
• Kunskapen sprids inom vården och i samhället i stort om att även barn mellan 0 och 2 år får typ 1-diabetes och att det är den åldersgrupp som oftast utvecklar ketoacidos vid diabetesdebut.
• Fler blodsockertest genomförs på barn som uppvisar symtomen ökad törst och ökad urinmängd eller andra symtom på diabetes, exempelvis viktnedgång, illamående, magont och trötthet.
• Personal på förskolor, skolor, vårdcentraler och BVC erbjuds utbildningsinsatser om diabetes och ketoacidos, så de kan känna igen symtomen hos barn.
• Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) granskar och sammanställer alla ärenden med ketoacidos där barnet nyligen har haft tidigare sjukvårdskontakt utan att diabetesdiagnosen identifierats. Det kan bidra till ökad kunskap om vilka åtgärder som behövs och var i vårdkedjan de behöver sättas in.
Det är oacceptabelt och onödigt att så många barn hamnar i ett livshotande tillstånd för att diabetes inte har misstänkts och att ett blodsockertest inte har tagits i tid, eller inte alls. Allt som behövs är ett stick i fingret på barn med symtom som tyder på diabetes.
Nu krävs snabba insatser för att öka kunskapen och för att säkerställa att alla barn får sitt blodsocker kontrollerat innan livshotande komplikationer vid typ 1 diabetes-diagnos hinner utvecklas.
Emma Skepp, sakkunnig i barn- och föräldrafrågor, Svenska diabetesförbundet
Karin Åkesson, överläkare, biträdande professor, Barnkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Linköpings universitet
Auste Pundziute Lyckå, överläkare, Barn- och ungdomskliniken, Södra Älvsborgs sjukhus
Anna-Lena Fureman, överläkare, Barn- och ungdomsmedicin, Östersunds sjukhus
Frida Sundberg, barnläkare, Barn- och ungdomskliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Stefan Särnblad, överläkare, docent, Barn-och ungdomskliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Ragnar Hanås, överläkare och docent, Barn- och ungdomskliniken, Norra Älvsborgs länssjukhus
Publicerad: 9 november 2023, 05:30 (dagensmedicin.se)
Rapporten om hybridsystem för typ 1-diabetes återspeglar inte den verklighet vi som verkar inom kliniskt arbete upplever, skriver diabetessjuksköterskan Johan Fischier i en replik.
Johan Fischier, diabetessjuksköterska vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
I somras publicerade HTA-centrum Västra Götalandsregionen en rapport om patientnyttan med hybridsystem för behandling av typ 1-diabetes. Rapporten återspeglar inte den verklighet som vi, som verkar inom kliniskt arbete, upplever. Den avspeglar heller inte den lättnad många individer känt då de har fått hjälp med kroniska tillstånd som tidigare krävde konstant uppmärksamhet. Vad rapporten visar är resultat som är baserade på ett antal, enligt deras egen utsago, ofullständiga studier. Så frågan vi bör ställa är: Vad syftar rapporten egentligen till och vilka riktar den sig till?
Med all respekt för det arbete som ligger bakom rapporten – jag värderar transparens i utvärderingsprocessen och tydliga ansvarsområden för implementeringen av ny teknologi.
På HTA-centrums hemsida står det att ett HTA-projekt strukturerar information för beslut gällande ny medicinsk teknik. Processen inkluderar en granskning av det vetenskapliga underlaget med fokus på effekter och risker som är relevanta för patienter. Med detta i åtanke framstår rapporter från HTA-centrum som tänkta att vara vägledande.
Flera läkare uttryckte i DM nr 34/23 sin oro över rapportens potentiella inverkan på beslutsfattandet. Jag delar denna oro och vill belysa ytterligare några problematiska aspekter.
Det är välkänt att vården i Sverige är ojämlik; vårdkvaliteten kan variera beroende på var man bor. Denna ojämlikhet inom diabetesvården manifesteras genom olika regionala prioriteringar och genom att vi saknar ett enhetligt ekonomiskt system för livsnödvändiga hjälpmedel som patienter behöver.
Ändå är vi privilegierade i Sverige. Personer med diabetes har tillgång till avancerade verktyg utan egen kostnad. Denna förmån borde i teorin garantera att alla personer med diabetes har samma möjlighet till toppmodern behandling. Trots detta skiljer sig prioriteringar och ekonomiska system märkbart åt mellan olika regioner, vilket påverkar deras förmåga att erbjuda den bästa vården.
När ekonomiskt pressade regioner fattar beslut kan de vända sig till rapporter som HTA:s. Men det är avgörande att beslutsfattare är medvetna om rapportens begränsningar. Tyvärr är många beslutsfattare ofta okunniga om de verksamhetsområden som de har makt över.
Sedan 1980-talets slut har jag följt utvecklingen inom diabetesvården. De allra senaste åren har vi sett en revolution inom behandlingen av typ 1-diabetes, tack vare hybrid closed loop-insulinpumpar (HCL). Utifrån min erfarenhet är jag övertygad om att när dessa pumpar används av en majoritet av de vuxna med typ 1-diabetes kommer det att representera de mest signifikanta framstegen sedan insulinets upptäckt för 100 år sedan. Tyvärr återspeglas inte denna slutsats i HTA-rapporten.
Så varför drar vi så olika slutsatser?
Vården i Sverige ska vara personcentrerad, vilket betyder att vi behandlar individer, inte bara diagnoser. Därför måste vi också inse att traditionella utfallsmått som HbA1c inte helt fångar vårdens kvalitet. Teknikens framsteg har skjutit fram målen för vad som anses vara ett ”gott behandlingsresultat”. En HCL-pump tar dagligen hundratals beslut, något ingen människa kan matcha utan att offra sin mentala hälsa. Med rätt perspektiv framstår inte min entusiasm för tekniken som överdriven. Den har potential att radikalt förbättra livet för många med typ 1-diabetes och kan till och med vara livräddande.
För beslutsfattande behöver följande argument beaktas:
1. Livskvalitet är ett viktigt utfallsmått.
2. HCL-pumpar bidrar till större autonomi och kontroll.
3. Sjukdomsbördan reduceras.
4. Användarupplevelser och vittnesmål från patienter måste också räknas.
5. Tag hänsyn till långsiktig kostnadseffektivitet.
6. Väg in real world data och observationsstudier.
Det talas i rapporten om att ökade kostnader för vård av vuxna med typ 1-diabetes innebär att pengarna måste tas från något annat område, som då blir nedprioriterat. Visst är våra resurser begränsade och vi måste noggrant överväga varje investering i hälso- och sjukvården. Men vi får inte låta ett kortsiktigt ekonomiskt synsätt hindra oss från att se framtiden. Teknikutvecklingen kan innebära långsiktiga besparingar genom bättre patienthälsa och minskade framtida vårdbehov.
Johan Fischier, diabetessjuksköterska, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge
Publicerad: 24 oktober 2023, 05:30 (dagensmedicin.se)
Personer med diabetes behöver få träffa samma diabetesteam varje år, oavsett om de får hjälp på en medicinklinik eller i primärvården. Foto: Erik Nylander/TT
Personer med diabetes lever med sjukdomen dygnet runt. För att kunna ge individanpassat stöd och god personcentrerad vård måste vården utgå från den enskilda individens unika behov, skriver Björn Ehlin, ordförande Svenska Diabetesförbundet.
En ny cellterapi ska för första gången testas på personer med typ 1-diabetes. Om forskarna lyckas kan det bana väg för ett botemedel mot sjukdomen. – Det finns en enorm potential, säger Per-Ola Carlsson vid Akademiska sjukhuset.
De flesta personer med typ 1-diabetes behandlas i dag med insulin via spruta eller pump.
Vissa som har väldigt svår typ 1-diabetes kan även genomgå en transplantation med insulinproducerande celler för att få bättre kontroll på sjukdomen.
Behandlingen, som inte lämpar sig för alla, innebär att patienten behöver äta immundämpande läkemedel resten av livet, något som ofta ger svåra biverkningar.
– Den typen av läkemedel trycker ner immunförsvaret så mottagarna blir väldigt infektionskänsliga, och det finns en ökad risk för cancer, en ökad risk för njursvikt – ganska många komplikationer, säger Per-Ola Carlsson, professor i diabetessjukdomar vid Akademiska sjukhuset.
Botande behandling
Forskarna ska nu testa en ny behandling, där de insulinproducerande cellerna i stället har genmodifierats för att inte bli upptäckta av immunförsvaret. Det är första gången som man gör det på människor.
– Skulle man kunna transplantera utan att ge den här typen av läkemedel så är alla individer med typ 1-diabetes lämpade att få en botande behandling. Det skulle vara fantastiskt.
Två testpatienter med svår diabetes typ 1 ingår i studien och kommer att få celler transplanterade i underarmen. De ska sedan följas upp under ett år. Forskarna ska bland annat undersöka huruvida cellerna överlever och står emot immunförsvaret och om de klarar av att stabilisera blodsockret.
– Ser man att cellerna överlever de första veckorna så har vi lyckats.
Behandla alla
I Sverige lever i dag över en halv miljon människor med diabetes, av dem har runt tio procent typ 1-diabetes.
Per-Ola Carlssons stora förhoppning är att patienten på egen hand ska kunna börja producera insulin igen tack vare de nya cellerna.
– Jag ser potential att behandla alla individer med typ 1-diabetes i världen och kanske en del med typ 2-diabetes skulle vara möjligt, säger han.
Från och med den 1 november 2023 har Polismyndigheten, utifrån den höjda terrorhotsnivån, fattat beslut om ett väskförbud på större evenemang i Sverige.
På Polismyndighetens hemsida finns information att detta gäller inte vid medicinska skäl. Vad medicinska skäl är beskrivs vara upp till varje arrangör att avgöra.
Tre tips till dig som har diabetes och ska på större evenemang:
🔹 Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Diabetes är en medicinsk funktionsnedsättning vilket betyder att om arrangörer inte tillåter personer med diabetes att gå på evenemang med sin livsviktiga medicin och tillbehör, kan de riskera att dömas enligt Diskrimineringslagen (2014:958).
🔹Vill du vara på den säkra sidan, skriv ut och ta med dig ett medicinskt intyg på att du har diabetes. Ladda ner via länken i profilen.
🔹 Stå på dig – vi vet att många arrangörer ber personer med diabetes att bära insulinpennor och blodsockerhöjande medel i handen/ha det på kroppen. Detta är såklart jättejobbigt och i många fall räcker inte fickor på kroppen till för alla hjälpmedel en person med diabetes behöver. Här gäller det att informera arrangörer och personal om att det inte går att bära med sig allt på kroppen, om du som har diabetes ska kunna ha en likvärdig upplevelse av evenemanget som en frisk person.
Idag den 14 november uppmärksammas Världsdiabetesdagen runt om i världen. Världsdiabetesdagen är en FN-dag som sätter fokus på alla de miljoner människor som lever med, eller riskerar att insjukna i, diabetes.
Världsdiabetesdagens bakgrund
Världsdiabetesdagen, eller World Diabetes Day, startades efter ett initiativ av International Diabetes Federation (IDF) och WHO 1991 för att uppmärksamma att diabetes ökar stort i världen. Från och med 2007 är också FN med i arbetet att bekämpa ökningen av sjukdomen.
Den 20 december 2006 antog FN en resolution där diabetes lyftes som ett hot mot den globala hälsan. Unikt – eftersom det är den första icke smittsamma sjukdomen som får den statusen. Genom resolutionen pekar FN på allvaret i den pandemiska utbredningen av sjukdomen i världen och manar nationerna att agera för att öka kunskapen om och bromsa utvecklingen av diabetes.
Att dagen uppmärksammas den 14 november beror på att Frederick Banting är född 14 november, det var han som tillsammans med Charles Best upptäckte insulinet.
Internationella Diabetesfederationen och logotypen – den blå ringen
Årligen uppmärksammar Internationella Diabetesfederationen Världsdiabetesdagen på olika sätt.
Den blå ringen som syns högst upp på sidan är sedan 2007 den officiella logotypen för Världsdiabetesdagen. Bakgrunden till logotypens utseende är att en cirkel i många kulturer betyder liv och hälsa. Den blå färgen reflekterar himlen som sammanför oss alla samt är FN flaggans färg. Logotypen togs fram för den världsomfattande IDF-kampanjen ”unite for diabetes” där diabetes lyftes fram som ett stort hälsoproblem i världen och ett önskemål om att diabetes behövde uppmärksammas i en FN resolution.
Användande av den blå ringen logotypen
Det är IDF som äger rättigheterna för den blå cirkeln. Som medlemmar i IDF har Svenska Diabetesförbundet rätt att använda logotypen i vårt material kring Världsdiabetesdagen. Förfrågningar kring användning av logotypen av andra organisationer eller kring specifika aktiviteter hänvisas till IDF.
Blåbelysta byggnader
En återkommande och världsomfattande tilldragelse är att en mängd byggnader belyses i blått på Världsdiabetesdagen. Förhoppningsvis medför det här att allmänheten uppmärksammar att det är något speciellt med den 14 november.
Diabeteskampen
I samband med Världsdiabetesdagen vill vi uppmärksamma den kamp alla med diabetes ställs inför. Diabetes syns inte utanpå men konsekvenserna av diabetes är emellertid påtagliga. Komplikationerna till följd av diabetes kan vara allvarliga och i allra värsta fall få dödlig utgång. Hjälp till att synliggöra en av vår tids stora folksjukdoma och stötta diabeteskampen genom att ge en gåva till vår forskningsfond.
För den som har diabetes är varje dag en kamp. Sjukdomen finns alltid där och den tar aldrig semester. För många drabbade och deras anhöriga är varje dag en kamp för att kunna leva ett så vanligt liv som möjligt. Därför är varje bidrag i diabeteskampen viktigt. Stötta diabeteskampen genom att swisha din gåva till 123 900 9010.
Sofia Axia Karlsson har gjort en avhandling om att många diabetiker slarvar med sin medicin vid Göteborgs Universitet.
Jag vet att det är väldigt vanligt bland skolelever tyvärr, det är även vanligt att man inte berättar att man har diabetes och det är otroligt farligt. Jag vet ej varför de gör det, är det för att dom skäms eller vad? Vad händer om de faller ihop i koma och ingen vet att de har Diabetes, hur ska de då få snabb hjälp.
Detta är allvarligt.
En till grej jag tänkte på, vet skolan vad de ska göra om en elev med diabetes får för lågt blodsocker så de tuppar av?
Man lär sig HLR (Hjärt & Lungräddning) men får man lära sig vad man ska göra med en diabetiker med för lågt blodsocker (hypoglykemi)? det gäller ju egentligen alla, i skolan, på jobbet, i affären, på evenemangen mm mm mm.
Många diabetiker slarvar med medicinen
Varför har du inte tagit din medicin? Glömt bort att göra det? Eller struntat i det? Båda anledningarna är vanliga, särskilt om du inte förrän det är för sent på ett negativt sätt känner av det du behandlas för. Ett exempel är behandlingen av blodfettsrubbningar som bevisligen räddar liv. Och diabetiker, både typ 2 och typ 1, är inte bättre än andra.
Vårdprofessionen kallar det för följsamhet och den kan vara god eller dålig. Olika undersökningar har genom åren kommit fram till ungefär samma siffra. Hälften av patienterna följer inte ordinationen och det kan ske på olika sätt; man glömmer att ta medicinen, tar den vid fel tidpunkt, tar för mycket eller för lite eller struntar i det. Inte oväntat blir resultatet en ineffektiv eller värdelös eller farlig effekt av behandlingen. Det kostar samhället många miljarder varje år, onödig.
Svårare med ”tysta” sjukdomar Stiftelsen Nepi – Nätverk för läkemedelsepidemiologi – gjorde för några år sedan denna beräkning av följsamheten till läkemedelsordinationer. En tredjedel av patienterna följer alltid ordinationerna, en tredjedel gör det ibland och en tredjedel aldrig. Behandlingar som ges i förebyggande syfte och över lång tid, exempelvis blodfettssänkare, har den sämsta följsamheten. Det gäller också andra ”tysta” sjukdomstillstånd som högt blodtryck och benskörhet. Sjukdomen märks först efter att hjärtinfarkten eller benbrottet är ett faktum,a symtom, onödigt lidande, kanske till och med onödiga sjukhusinläggningar och dödsfall.
I ett avhandlingsarbete 2019 undersökte forskaren Sofia Axia Karlsson vid Göteborgs universitet hur följsamheten till blodfettsbehandling bland typ 2 diabetiker var. Hon använde officiella dataregister för att uppskatta efterlevnaden. Det är väl känt att risken för hjärt- kärlsjukdom är karftigt förhöjd vid typ 2 diabetes. En av orsakerna är blodfettsrubbningar så motiveringen för att ta läkemedel mot det borde vara hög. I princip, och om inte några besvärliga biverkningar dyker upp, ska en behandling av blodfettsrubbningar fortsätta livet ut. Ett av problemen med följsamhet är när behandlingen är långvarig. Har du tillfälligt ont är det både enklare att komma ihåg att ta den smärtstillande medicinen och det känns även mer meningsfullt. Ju lägre följsamhet – desto större risk.
I Sofia Axia Karlssons kartläggning ingick ungefär 100 000 typ 2 diabetiker som är registrerade i Nationella diabetesregistret. Deras följsamhet kunde utläsas med uppgifter ur Läkemedelsregistret och hur patienterna hämtade sin mediciner på apotek. I genomsnitt hade de som var nya användare tillgång till blodfettssänkare (kolesterolsänkande läkemedel) ungefär 70 procent av tiden under de tre första åren av behandlingen. Var fjärde avbröt på eget bevåg under det första året. Det fanns en skillnad, visade kartläggningen. Hade patienten redan haft någon form av hjärt- kärlsjukdom var följsamheten något högre. Vad fick då den dåliga efterlevnaden till ordinationen för följder för den enskilde? Det fanns ett tydligt samband på en glidande skala. Ju lägre följsamhet, desto större risk för att drabbas av hjärt- kärlsjukdom. Jämförelsen mellan de med god följsamhet, tillgång till läkemedel mer än 80 procent av tiden, hade de med låg följsamhet mellan 33 och 136 procent högre risk att drabbas. ”Resultaten understryker fördelen med att maximera följsamheten till kolesterolsänkande läkemedelsbehandling bland patienter med typ 2-diabetes. De som glömmer bort att ta sina läkemedel emellanåt tycks fortfarande ha en gynnsam effekt av behandlingen, även om effekten är mindre bland typ 1 diabetiker.
En annan kartläggning som också baseras på data ur Nationella diabetesregistret handlar om typ 1 diabetikernas följsamhet till blodfettssänkande behandling. Syftet var att bedöma risken för hjärt- kärlsjukdomar i förhållande till efterlevnad av ordinationerna. ”Blodfettsrubbningar är en viktig och påverkbar riskfaktor och behandling är avgörande för att minska risken.” konstaterar forskarna. Drygt 6 000 personer med typ 1 diabetes ingick i kartläggningen. Efter ett och ett halvt år med ordinerade blodfettssänkande läkemedel undersökte forskarna hur många som fortsatt hämtade ut medicinerna från apoteket. De som inte hade gjort det under det senaste 180 dagarna klassades som icke följsamma. Hälften av deltagarna hade under den drygt tre år långa uppföljningen en 80-procentig efterlevnad. Bland dem fanns ett tydligt samband mellan lägre risk för hjärt- kärlsjukdom jämfört med de övriga. De som hoppade av behandlingen hade 43 procents högre risk för hjärtinfarkt. Forskarnas indirekta budskap är glasklart – ta dina blodfettssänkande mediciner.n hos patienter med hög följsamhet.” skriver Sofia Axia Karlsson i Läkartidningen.
Länk till Sofia Axia Karlssons avhandling om typ 2 diabetes (Göteborgs universitet)
Länk till artikeln i tidskriften BMJ Open Diabetes – Research and Care Adherence to lipid-lowering therapy and risk for cardiovascular disease and death in type 1 diabetes mellitus: a population-based study from the Swedish National Diabetes Register https://drc.bmj.com/content/8/1/e000719
Publicerad första gången 15 februari 2021 på sidan diabetesportalen.lu.se
Ungefär tio procent av alla diabetespatienter har typ 1 vilket gör den till det vanligaste autoimmuna formen av diabetes. Autoimmun betyder att sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar, som ska skydda oss mot infektioner och andra hot utifrån, av någon anledning tar miste och förstör de celler som producerar insulin.
Minst en procent av alla barn som föds i Sverige kommer att drabbas av typ 1 diabetes någon gång under sin livstid. Sjukdomen är särskilt vanlig i Sverige och Finland och under de senaste 30 åren har typ 1 diabetes ökat med nästan 50 procent.
Insjuknar allt tidigare
Det finns också en tendens att barnen insjuknar i allt yngre åldrar. För några decennier sedan var det framför allt tonåringar som drabbades. Idag är inte ovanligt att ett- eller tvååringar insjuknar. Varför typ 1 diabetes ökar och debuterar allt tidigare är okänt. Idag insjuknar två barn eller tonåringar diabetes per dag i Sverige.
Utslagen insulinproduktionen
Vid den klassiska formen av typ 1 diabetes, som i regel drabbar barn och ungdomar, fast också vuxna och äldre kan insjukna, leder angreppet till att kroppens insulinproduktion helt slås ut. De insulinproducerande cellerna väger tillsammans inte mer än två gram men eftersom det hormon de tillverkar är livsnödvändigt är sjukdomen dödlig om den inte behandlas med insulin.
Tydlig ärftlig risk
Orsaken till typ 1 diabetes är ännu okänd trots att de processer som föregår insjuknandet är väl kartlagda. Den ärftliga risken är tydlig, barn löper större risk att drabbas och ett syskon har typ 1 diabetes, ungefär åtta gånger större risk än barn i allmänhet. Dock är det bara 15 procent av nyinsjuknade patienter som har en mamma, pappa eller ett syskon med sjukdomen. Ett antal riskgener för typ 1 diabetes är kända. Merparten av dem tillhör det så kallade HLA-systemet som reglerar immunförsvarets sätt att arbeta genom att märka kroppens alla celler med en etikett. ”Godkänd” står det på etiketten vilken fungerar som en frisedel. Tack vare den angriper inte immunsystemet kroppens egna celler. Alla andra, infektionsämnen som virus och bakterier men också transplanterade organ, saknar denna etikett och angrips därför.
Generna förklarar inte allt
Forskarna menar att ungefär 60 procent av den ärftliga risken för typ 1 diabetes finns i HLA-systemet och nio av tio barn som insjuknar har riskgener i HLA. De två vanligaste varianterna har 30 procent av alla barn som insjuknar. Bland samtliga barn har endast tre procent dessa två varianter. Ändå förklarar inte det genetiska arvet mer än en del. Riskgenerna är så vanliga i befolkningen, ungefär 20 procent av alla har dem, men inte fler än sju av hundra med kända riskgener insjuknar, ungefär tre före 15-årsålder och ytterligare fyra senare i livet. Även HLA gener som skyddar mot typ 1 diabetes har identifierats.
En okänd faktor i miljön
Stora vetenskapliga undersökningar har sökt och söker besvara frågan vad som skiljer de barn som insjuknar från dem som inte gör det fast de har samma genetiska sårbarhet. Utgångspunkten för sökandet är att det måste vara något i barnens miljö som utlöser immunsystemets attack. Högst upp på de misstänktas lista står virusinfektioner. När ett virus tränger in i kroppen och angriper en cell aktiveras immunsystemet omedelbart. Den infekterade cellen förändras och etiketten visar nu att cellen har ett virus i sig. ”Godkänd-etiketten” ändras till ”Underkänd”. Signalen till immunsystemet är att cellen är en fiende som ska förgöras.
Antikroppar speglar angreppet
Angreppet kan spåras i blodet i form av antikroppar. Antikroppar är vårt främsta vapen mot virusinfektioner. Nio av tio barn som får diabetes har antikroppar som binder sig till ämnen som normalt finns i den insulinbildande cellens inre. Merparten av de nyinsjuknade har när diagnosen ställs antikroppar mot insulin, GAD och IA-2, alla tre är kända ämnen i den insulinbildande cellen. Antikroppstest som gör det möjligt att följa barn i riskzonen för att insjukna har visat att inte alla som har antikroppar insjuknar. Hos vissa barn dyker de upp för att sedan försvinna igen utan att ha orsakat någon synbar skada. Risken ökar kraftigt om med alla tre antikroppar är närvarande, ändå kan ta så lång tid som fem till tio år innan sjukdomen bryter ut.
Förebygga eller bota
Många försök har gjorts för att skydda barn med hög ärftlig risk, till exempel syskon till typ 1 diabetiker, eller barn som har riskgener och antikroppar mot betacellerna. Hittills har försöken varit utan framgång. Att den process som föregår typ 1 diabetes är kartlagd är en viktig förutsättning för det fortsatta arbetet med att söka finna ett sätt att förebygga eller bota sjukdomen. Kunskapen om riskgener och antikroppar, som långt i förväg signalerar fara å färde, gör det möjligt att i detalj följa de barn som är i riskzonen för att söka identifiera den utlösande faktorn. Så görs till exempel i DiPiS och TEDDY-undersökningarna.
Sömn är en viktig del av att hålla sig frisk och lycklig, så det är inte bara en fråga om bekvämlighet utan en fråga om livskvalitet för dem som har diabetes. Men hur påverkar diabetes sömnen? Det här blogginlägget kommer att lista några sätt att få en god natts sömn medan du lever med diabetes eller prediabetes.
I den här Diabetiker & Jag-artikeln kommer du att lära dig om:
Hur påverkar diabetes sömnen?
Hur påverkar dålig sömn blodsockernivån?
Vilka är de vanligaste sömnstörningarna hos personer med diabetes?
Hur får man en god natts sömn?
Det uppskattas att en av två personer med typ 2-diabetes har sömnproblem. Detta beror på många olika orsaker, såsom instabila blodsockernivåer och sömnens effekter på blodsockerkontrollen.
Hur påverkar diabetes sömnen?
Diabetes kan påverka din sömn på flera sätt, och det kan vara svårt att känna sig utvilad när du hanterar symptomen. Några av de möjliga faktorerna till varför du sover dåligt är;
Sömnapné
Hypoglykemi på natten
Högt blodsocker under dagen och lägre under natten för att förhindra låga nivåer på morgonen. Detta kan orsaka symtom som att du känner dig trött eller dimmig när du är vaken, men att du inte kan sova bra när det är dags för sängen.
Övervikt som minskar syreflödet till dina extremiteter och orsakar domningar och stickningar som gör det svårt att somna eller sova hela natten.
När blodsockernivåerna är höga producerar njurarna mer urin vilket kan få dig att kissa ofta och detta kommer att störa din sömn.
Neuropati, den vanligaste komplikationen av diabetes, som påverkar känseln i dina fötter kan också förhindra kvalitetssömn på grund av att det känns som att något ständigt petar eller sticker i dem. Använder en Fotkräm or fotmassager kan hjälpa till att lindra smärtorna från neuropati.
Med dessa symtom är det viktigt att hålla en regelbunden rutin när du går och lägger dig så att du inte är för trött under dagen.
Hur påverkar dålig sömn blodsockernivåerna?
Att få dålig sömn eller mindre sömn än vad som behövs kan störa kroppens naturliga rytmer och orsaka en topp i blodsockernivån.
Dåliga sömnvanor kommer att påverka din ämnesomsättning, särskilt om de är konsekventa över tiden. När vi inte får tillräckligt med vilsam sömn ser våra kroppar detta som en stressfaktor som frisätter överskott av hormoner som kortisol, adrenalin, noradrenalin och tillväxthormoner. Dessa hormoner kommer att öka socker- och fettlagringen vilket kan leda till viktökning, insulinresistens eller diabetes.
Dåliga sömnvanor är också kopplade till ökad inflammation i kroppen, vilket är en viktig faktor för hjärtsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom.
Det påverkar dina blodsockernivåer på grund av stressen på hormonsystemet från sömnbrist som gör att din kropp lagrar mer socker och fett än nödvändigt (särskilt om det är konsekvent). Det kan också försämra hur väl du hanterar stressiga situationer i livet på grund av brist på god vilsam sömn, vilket påverkar minnesretention, kognitiva förmågor, humörstabilitet och mer.
Vilka sömnstörningar är vanliga hos personer med diabetes?
Några av de mer kända sömnstörningarna som är vanliga hos personer med diabetes är Restless Legs Syndrome och obstruktiv sömnapné.
Restless Leg Syndrome
Personer med diabetes kan uppleva ett tillstånd som kallas restless leg syndrome (RLS). Det är när personen har en överväldigande lust att röra på sina ben, vilket kan avbryta sömnen eller få dem att vakna på natten. RLS orsakar ofta problem hos personer som har neuropati, perifer kärlsjukdom, andra medicinska tillstånd som påverkar cirkulationen såsom hjärtsvikt, njursjukdomar och Parkinsons sjukdom. Det drabbar också kvinnor oftare än män på grund av hormonella förändringar i samband med graviditet och förlossning. RLS blir värre under tider av stress på grund av högre nivåer av adrenalinproduktion i kroppen.
Obstruktiv sömnapné
Många personer med diabetes kanske inte ens är medvetna om att de upplever obstruktiv sömnapné (OSA). De kan ha symtom på snarkning, kippar efter luft under sömnen och vaknar ofta på natten. Det förekommer vanligtvis hos personer som är överviktiga, de som är män och äldre än 50. OSA är vanligare hos personer med diabetes på grund av högre nivåer av hormonet serotonin som slappnar av halsmusklerna under sömnen.
Hur får man en god natts sömn?
En möjlig lösning för att få en bättre natts sömn kan vara att använda en insulinpump eller kontinuerlig övervakningsenhet som kan hjälpa dig att reglera din dos mer effektivt. Ett annat alternativ är att se till att du äter med jämna mellanrum under dagen, vilket kommer att resultera i stabila nivåer av energi under dagen och mindre risk för hypoglykemiska episoder på natten.
Men det finns andra saker du kan göra som kan hjälpa till att avhjälpa detta problem, antingen genom att förhindra svårigheter att somna eller fortsätta att sova:
Testa dina blodsockernivåer innan du går och lägger dig så att du kan åtgärda eventuella problem som kan hända på natten.
Prova en läggdagsrutin som hjälper dig att slappna av och göra dig redo för sömn som att läsa, göra mjuka stretchningar eller andningsövningar.
Ät regelbundet under dagen så att ditt blodsocker är stabilare. Undvik tunga måltider innan du går och lägger dig såvida inte din läkare instruerar dig eftersom dessa kommer att höja insulinnivåerna vilket kan påverka sömnkvaliteten.
Det finns ingen ”perfekt” eller rätt mängd sömn för alla utan det borde vara relaterat till hur gammal du är. Ny forskning tyder på att vuxna mellan 18 och 64 år behöver sju timmars sömn per natt medan vuxna 65 och äldre kanske bara behöver sex timmar; barn i åldrarna tre till fem behöver 11–13 timmar medan barn från sex till 13 år behöver minst nio timmar.
Slutsats
Sömn är en viktig del av att hålla sig frisk och lycklig, så det är inte bara en fråga om bekvämlighet utan en fråga om livskvalitet för dem som har diabetes. Se först till att du får tillräckligt med sömn varje dag genom att hålla fast vid din normala läggdagsrutin oavsett när du vaknar på morgonen (eller om du inte går och lägger dig alls). För det andra, håll blodsockernivåerna reglerade genom att äta regelbundna måltider under dagen som innehåller protein och fett tillsammans med kolhydrater; på så sätt sjunker de inte för lågt efter middagen när de flesta äter efterrätt.
kollasockret.com 