Neuropati är en vanlig komplikation vid diabetes, där skador uppstår på de perifera nervsystemet. Ofta åtföljs detta av smärtsamma nervskador, som kan lindras genom skräddarsydd medicinering.

Omkring en tredjedel av personer med diabetes upplever funktionsstörningar i de perifera nerverna, vanligtvis initialt i nervändarna på de längsta nerverna. Diabetesneuropati manifesterar sig oftast med känselrubbningar i fotsulorna, inklusive stickningar, domningar, muskelkramper eller smärta. Senare kan känseln försämras eller till och med försvinna, vilket gör det svårt att upptäcka obekväma föremål som en sten i skon eller faror som glassplitter under fötterna. Vid fortskridande sjukdom kan även ledpositionssinnet (proprioception) och muskelkraften i de perifera delarna av extremiteterna påverkas.

– Polyneuropati är den vanligaste formen av diabetesneuropati. Det är en sjukdom i de perifera nerverna och den är vanligen relaterad till skador på känsel- och rörelsenerverna. Också det autonoma nervsystemet kan påverkas. Omfattande känselbortfall är ett klassiskt symtom, som börjar i fotsulorna och med åren breder ut sig längre uppåt. När besvären nått upp till vaderna eller knäna drabbas också fingrarna och handflatorna, beskriver Maija Haanpää som är docent, neurolog, consultant neurologist, Adjunct professor.

Förhöjda blodsockernivåer utgör den främsta risken för neuropati, och långvarigt höga blodsockervärden ökar markant risken för detta tillstånd. Avvikande blodfettnivåer, högt blodtryck, övervikt, rökning och överdriven alkoholkonsumtion är också faktorer som ökar risken för neuropati.

Dålig kontroll av blodsockernivåer och snabba förändringar i dessa kan i vissa fall associeras med smärtsam polyneuropati. Detta representerar en relativt sällsynt och akut form av neuropati, kännetecknad av svår och brännande smärta i fötter och händer. Trots detta är prognosen generellt god, och besvären tenderar att minska av sig själva med tiden.

Konstiga besvär

Diabetesneuropati är en individuell sjukdom och bara hälften får symtom. Smärtkänseln minskar smygande när man inte har domningar, smärta eller andra besvär.

– Även om neuropati inte ger några symtom är det viktigt att åkomman upptäcks vid de regelbundna kontrollerna för att patienterna ska kunna få råd om fotvård och lära sig hur stötar kan undvikas, säger Maija Haanpää.

En symtomatisk sjukdom kan variera mellan att vara smärtfri eller smärtsam, och i de flesta fallen är neuropati faktiskt smärtfri. Det är ändå oklart varför vissa upplever smärta medan andra inte gör det.

För personer med diabetes kan neuropatisk smärta uppstå även om den normala smärtkänslan är nedsatt, vilken annars fungerar som ett skydd mot stötar och sår. Denna smärta kan manifesteras som ihållande, svidande smärta, värk eller ilningar, liknande elstötar. Benen kan bli överkänsliga för stimuli, där beröring, temperaturförändringar och lätt mekaniskt tryck kan förvärra smärtan.

Det kan vara smärtsamt att använda strumpor och nattlinne. Och det kan göra ont att stå eller gå. Man kan ha konstiga förnimmelser. Det kan kännas som att gå på kuddar, sandpapper eller makadam. Ofta blir smärtan värre mot kvällen och är som värst inför sänggående. Dessutom kan besvären åtföljas av restless legs, oroliga ben, och det gör det ännu svårare att somna in och sova.

Goda sockervärden är bästa boten

Behandlingen vid diabetesneuropati tar sikte på att bromsa upp sjukdomsförloppet, lindra smärtan, förebygga fotsår, minska de funktionella störningarna och förbättra livskvaliteten. Prata gärna med din diabetesskötare eller din läkare om besvären.

– God blodsockerbalans är den bästa boten och det bästa sättet att bromsa upp sjukdomsförloppet. Dessutom är bra sockervärden utmärkt prevention. Risken att drabbas av neuropati minskar med upp till 70 procent om blodsockret är bra, påpekar Maija Haanpää.

Smärtan behandlas primärt med läkemedel, men även genom fysisk aktivitet, särskilt motion som inte förvärrar besvären. Att regelbundet utföra fysisk aktivitet man trivs med kan bidra till att kontrollera både blodsockernivåer och smärta samtidigt och underlättar bevarandet av funktionsförmågan. Om promenader förvärrar smärtan kan alternativa motionsformer, som exempelvis vattenlöpning, vara värda att överväga.

Vid svårt känselbortfall kan transkutan nervstimulering (TNS) vara en behandlingsmetod. Denna metod innebär att det smärtsamma området stimuleras med svaga elektriska strömmar, vilket hämmar överföringen av smärtimpulser från ryggmärgen till hjärnan.

Ytterligare strategier inkluderar avslappning, meditation och att rikta uppmärksamheten mot annat för att undvika faktorer som förvärrar smärtan. Förståelsen av orsakerna till neuropatismärtan kan göra det lättare att hantera besvären.

Experimentera fram rätt smärtmedel

Det kan behövas medicinering om neuropatisk smärta är måttlig eller svår och om den stör vardagen eller nattsömnen.

– När diagnosen väl är ställd bör patienten och läkaren prata om att testa fram rätt smärtmedicinering. Då krävs det lite tålamod eftersom rätt dosering och rätt preparat kanske inte går att hitta med en gång. Det kan hända att flera preparat måste testas innan det går att hitta fram till det optimala medlet, påpekar Maija Haanpää.

Vid neuropatisk smärta ger varken antiinflammatoriska medel eller paracetamol lindring. Istället används antidepressiva, antiepileptika, bedövningssalva och opioider.

Antidepressiva och antiepileptika kan prövas inom primärvården eller på diabetespolikliniken, medan starkare morfinliknande läkemedel rekommenderas på smärtpolikliniker. Dessa behandlingar är ofta långvariga och kan vara livslånga. Många patienter ställer sig frågor kring långvarig behandling, såsom möjliga nervskador, psykiska förändringar, sexuell aktivitet och körförmåga.

Ta upp alla frågor du funderar på med din läkare.

Läkemedlen väljs noggrant och doseras individuellt, med hänsyn till patientens övriga sjukdomar, aktuella mediciner, specifika symtom, patientens önskemål och kostnader för läkemedel.

Kostnaderna för smärtlindring på månadsbasis kan variera mellan tio och hundra euro. FPA erbjuder grundläggande ersättning för mediciner, medan högre specialersättning endast ges vid svår depression och epilepsi. Å andra sidan når många personer med diabetes snabbt det så kallade läkemedelstaket, då de behöver flera olika preparat.

– Om ett läkemedel bara hjälper delvis men inte tillräckligt mycket, kan man testa med kombinationsbehandling, som har flera olika verkningsmekanismer. Målet är att lindra svår smärta åtminstone något så när bra, säger Maija Haanpää.

Smärtsam neuropati vanligare vid typ 2-diabetes

• Diabetes är den vanligaste orsaken till neuropati, nämligen skada på perifera nerver, i västvärlden. Förekomsten ökar ju längre diabetessjukdomen har varat. Ungefär hälften av personer med typ 2-diabetes har någon form av neuropati efter tio år med sjukdomen. Ungefär hälften av personer med typ 1-diabetes får neuropati efter 20 år med sjukdomen.

• Ungefär var femte med typ 2-diabetes har nervskador redan när de får diabetesdiagnosen. Blodsockret har varit högt länge och nerverna har hunnit ta skada.

• Smärtsam polyneuropati drabbar 26 procent av personer med typ 2-diabetes.

• De läkemedel som används i dag biter bara delvis på smärtsam diabetesneuropati. Smärtlindringen anses vara utmärkt om smärtan lindras med hälften. Ungefär var tredje får god effekt av läkemedel.

• När inga andra metoder hjälper, kan smärtan lindras med ryggmärgsstimulering. En stimulator opereras in och apparaten avger elektriska strömmar för att hindra att smärtförnimmelsen leds upp till hjärnan.

Källa:

Av Pirkko Tuominen

diabeteslethi.diabetes.fi

Neuropatisk smärta är tålamodsprövande

Styrketräning har nyligen erkänts som ett effektivt terapeutiskt verktyg för att behandla kroniska sjukdomar.

Det har visat sig vara säkert och fördelaktigt för äldre och överviktiga individer. I likhet med konditionsträning ökar styrketräning insulinkänsligheten, daglig energiförbrukning och livskvalitet.

Styrketräning leder även till ökad muskelstyrka, mer muskelmassa och ökad bentäthet, vilket förbättrar individens funktionella status, blodsockerkontroll och förebygger muskelförlust samt benskörhet.

Det är viktigt att notera att styrketräning kräver utrustning och kunskap om träningsteknik, vilket skiljer det från konditionsträning.

Skelettmuskler, viljestyrda och hormonella organ, frisätter hormoner som påverkar kroppens metabolism. Styrketräning stärker musklernas förmåga att ta upp socker från blodet och har positiva metabola effekter.

Personer med diabetes bör vara försiktiga när de styrketränar för att undvika blodsockerfluktuationer.

Att testa blodsockernivåerna före, under och efter träningen rekommenderas.

För optimal prestanda bör träningen anpassas för att säkerställa energireserver i musklerna.

Fördelar med styrketräning

För personer med diabetes hjälper styrketräning kroppen med följande:

• Ökar kroppens känslighet mot insulin (insulinkänslighet)

• Förbättrar kroppens förmåga att använda blodsocker

• Gå ner i vikt

• Minskar risken för hjärtsjukdomar

• Bränner extra kroppsfett

• Stärker muskler och ben

• Sänker blodtrycket

• Minskar LDL (”dåligt”) kolesterol

• Höjer HDL (“bra”) kolesterol

• Förbättrar blodflödet i hjärta, hjärna och muskler

• Ökar din energi och förbättrar ditt humör

• Minskar stress

För att undvika blodsockerfall vid träning, planera väl och ha med glukostabletter, mellanmål, vatten eller sportdryck, lämpliga skor och blodglukosmätare om du har typ 1 diabetes.

2024 har jag förhoppning om att skruva upp min träning ytterligare med nya utmaningar, jag har därför börjat läsa om just detta, hur det är för oss med typ 1- diabetes och hård träning.

För några år sedan var jag på en otroligt intressant föreläsning om detta med Stig Mattson.

Med erfarenhet från sitt arbete inom Sveriges olympiska kommitté, inklusive längdskid- och simlandslaget, framhäver han vikten av att anpassa insulindoser och kost kring träning. Mattsson poängterar att för motionärer som tränar 45–60 minuter behöver extra kolhydrater oftast inte fyllas på under passet, förutsatt att kosten är välskött.

Stig Mattsson som är en auktoriserad dietist och forskare inom diabetes typ 1 och fysisk aktivitet, delar sina råd för att träna hårdare, stabilisera blodsockret och förbättra prestationsförmågan genom att härma icke-diabetikeres träningsmetoder.

För att undvika lågt blodsocker sänker människor med typ 1-diabetes ibland sina insulindoser, men Mattsson betonar att det är avgörande att undvika högt blodsocker vid träningsstart för att optimera musklernas glukosupptag och förbättra prestationen. Han rekommenderar ett blodsockerinterval mellan fem och åtta för träning och tävling.

Vid längre eller intensiv träning under muskulär fettförbränning, understryker Mattsson behovet av att noga planera kolhydratintaget före, under och efter passet. Han ger riktlinjer om att minska insulinbasaldoser vid lugnare träningspass och varnar för att för mycket insulin kan hämma leverns frisättning av glukos. Måltidsinsulinets verkan under cirka fyra timmar gör det nödvändigt med kolhydrattillskott under längre pass. För de som vill genomföra lugnare fettförbränningspass föreslår Mattsson att dessa pass lämpligen utförs efter arbete eller skola, men före kvällsmaten, och ofta utan extra kolhydrattillskott.

Vid högintensiva pass poängterar Mattsson att öka basaldosen 45 minuter före passet kan bidra till att undvika högt blodsocker. Han förklarar hur adrenalinfrisättning, nödvändig för prestation, påverkas av insulinets inverkan.

Mattsson framhåller vikten av kontinuerlig glukosmätning (CGM) och flytande kolhydrater vid högintensiv träning och ger specifika rekommendationer om kolhydratintag per deciliter dryck för att snabbare lämna magsäcken. Efter högintensiv träning kan det krävas extra insulin om blodsockret stiger. Slutligen understryker han att det finns tillfällen då det är klokt att avstå från träning, särskilt om man är mycket hungrig med låga glykogendepåer. Han betonar att de senaste 12–24 timmarna har stor påverkan på hur man klarar av träningen eller tävlingen.

Välkommen 2024!

Efter en avkopplande ledighet är jag tillbaka. Många har ett nyårslöfte att börja träna – en hälsosam start på det nya året.

För några år sedan befann jag mig i en svårinställd diabetes, med ett skrämmande HbA1c på 83 mmol/mol och en vikt av 107 kg och ett midjemått på 117cm. Måendet var långt ifrån optimalt för min längd på 1.71 m. Driven av rädsla och medvetenhet började jag omvärdera mina kostvanor och träningsrutiner, fokuserade på mindre kolhydrater och regelbunden motion. Träningen blev en räddning för mig som diabetiker.

Idag väger jag 80kg och har ett midjemått på 97cm.

Att röra på sig är viktigt för alla, men för oss med typ 1-diabetes är det verkligen en av de mest betydelsefulla åtgärderna för hälsan. Motion ger inte bara jämnare blodsockernivåer, bättre blodfetter och blodtryck, utan ger även en nyfunden energi och livslust.

Att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och förbättra livskvaliteten är ytterligare fördelar av regelbunden träning. Oavsett om det är promenader eller intensiv träning, bör du röra på dig på det sätt som passar dig bäst. Vid lågt blodsocker under träning är det viktigt att hantera det med kolhydrater, och anpassa insulindosen före och efter träningen för att undvika komplikationer.

Att förstå hur ditt blodsocker reagerar under fysisk aktivitet är nyckeln, och att rådfråga din diabetessjuksköterska eller läkare kan vara till stor hjälp om du upplever svårigheter. Vägen till bättre hälsa som diabetiker är en kombination av anpassad träning, balanserad kost och kontinuerlig dialog med din vårdpersonal.

Behöver ni hjälp att komma igång så maila mig så berättar jag mer om vad jag tränar och vad jag gjorde för att komma igång, likaså med maten.

Maila till: jonas@kollasockret.com