Du behöver inte kunna allt om diabetes. Men några enkla saker kan faktiskt göra stor skillnad.

Jag vaknade mitt i natten.
Sängen var genomblöt. Och då menar jag inte lite svettig.
Det kändes som om någon hade hällt flera hinkar vatten över mig. Lakanen var blöta, svetten rann och håret var så vått att det såg ut som om jag precis hade kommit ur duschen. Men det värsta var inte svetten.
Det värsta var att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. Min fru vaknade och förstod att något var fel. Hon försökte få mig att ta honung. Jag ville inte.
Jag gjorde motstånd.
Inte för att jag hade fattat ett genomtänkt beslut om att jag inte ville ha honung. Min hjärna fungerade helt enkelt inte som den skulle. Mitt blodsocker hade blivit alldeles för lågt.
Till slut lyckades hon hjälpa mig och sakta började jag komma tillbaka.
Det här är en av anledningarna till att jag så ofta säger:
Berätta för människorna omkring dig att du har typ 1-diabetes. För ibland kan personen bredvid dig förstå vad som händer innan du själv gör det.
Vad händer egentligen när blodsockret blir för lågt?
Det kallas hypoglykemi, eller det som många fortfarande kallar en insulinkänning.
Enkelt förklarat har mängden glukos i blodet blivit för låg. Vid diabetes räknas ett blodsocker under 4,0 mmol/L som hypoglykemi i vårdens kunskapsstöd. Symtomen varierar mellan personer och kan dessutom förändras efter många år med diabetes.
För mig finns det några tecken jag känner igen.
Jag blir långsam.
Svag.
Jag svettas.
Och jag kan få svårt att hitta orden.
Andra kan bli darriga, hungriga, yra, irriterade, oroliga eller förvirrade. En del får hjärtklappning. Om blodsockret fortsätter att sjunka kan personen bli svår att få kontakt med, få kramper eller bli medvetslös.
Och här kommer något som är väldigt viktigt att förstå:
En person med riktigt lågt blodsocker kanske inte beter sig som vanligt.
Personen kan verka förvirrad.
Irriterad.
Konstig.
Ha svårt att prata.
Eller precis som jag den där natten – vägra ta emot något som personen faktiskt behöver.
Det är inte läge att börja argumentera.
Det är läge att förstå att något kan vara fel. Det här önskar jag att alla visste.
Du behöver inte vara läkare.
Du behöver inte förstå insulin, kolhydraträkning eller alla siffror som vi med diabetes håller reda på.
Men om du har en arbetskamrat, kompis, partner, elev, träningskompis eller familjemedlem med diabetes tycker jag att det finns några saker som är bra att känna till.
Om personen är vaken och kan svälja säkert: hjälp personen att snabbt få i sig något som höjer blodsockret, exempelvis druvsocker eller söt dryck.
1177 rekommenderar att blodsockret kontrolleras igen efter ungefär 10–15 minuter och att man fortsätter följa värdet. Lightdryck hjälper inte eftersom den saknar vanligt socker.
Men situationen blir en helt annan om personen är kraftigt medvetandepåverkad eller medvetslös.
RING 112!
Ge aldrig mat eller dryck till en medvetslös person.
Glukagon kan användas vid allvarlig hypoglykemi och finns både som injektion och nässprej.
Vid medvetslöshet ska 112 ringas och personen läggas i stabilt sidoläge.
Och om blodsockret inte går att få upp ska 112 också kontaktas. Det är kunskap jag önskar att fler hade.
Inte för att skrämmas.
Utan för att kunna hjälpa.
Jag har levt med typ 1-diabetes i över 43 år. Under de åren har jag fått höra ganska många kommentarer.
Kan du verkligen äta det där? Har du diabetes? Du ser ju frisk ut.
Ta lite mer insulin då.
Oftast tror jag inte att människor menar något illa. De vet helt enkelt inte.
Och hur skulle de kunna veta om ingen berättar?
Det är därför jag tycker att vi som lever med diabetes också behöver våga prata om den. Jag har aldrig velat gömma min diabetes.
Och ju äldre jag blivit desto mer övertygad har jag blivit om att människorna omkring mig behöver veta. Inte allt. Men tillräckligt.
Ställ den här frågan.
Nästa gång någon berättar för dig:
”Jag har typ 1-diabetes.”
Du behöver inte bli nervös. Du behöver inte behandla personen annorlunda.
Fråga istället:
”Finns det något jag behöver veta om du får lågt blodsocker?”
Vilken bra fråga det är.
För vi är olika. Våra symtom kan vara olika. Vi behandlar vår diabetes på olika sätt och personen kan ha en egen plan från sitt diabetesteam.
Fråga vad just den personen vill att du ska göra.
Var finns druvsockret? Finns glukagon? Hur märks det när personen blir låg? Vem ska kontaktas?
Det tar några minuter att prata om.
Men en dag kan den kunskapen bli väldigt viktig. Jag berättar inte det här för att skrämma dig
De allra flesta av mina dagar går inte omkring och ser ut som den där natten.
Jag jobbar. Tränar. Reser. Äter middag. Skrattar. Lever mitt liv. Precis som jag vill göra.
Men typ 1-diabetes är samtidigt en allvarlig sjukdom och hypoglykemi kan bli allvarligt. Därför behöver vi prata om det.
För när jag blir riktigt låg kanske jag inte kan förklara för dig vad jag behöver. Jag kanske inte ens förstår det själv just då. Då behöver jag att du vet. Inte allt om diabetes. Bara tillräckligt för att känna igen situationen och våga agera.
Kunskap kan göra skillnad
Jag har berättat tidigare att jag vill att människor ska förstå hur det faktiskt är att leva med typ 1-diabetes.
Det här är en del av den förståelsen. Inte för att någon ska tycka synd om oss. Utan för att kunskap skapar trygghet.
På arbetsplatsen. I skolan. På gymmet. På fotbollsplanen. På konserten. På resan. Hemma.
Överallt där människor finns.
Så nästa gång någon berättar att de har diabetes, våga fråga.
”Vad vill du att jag gör om du blir låg?”
Det är en enkel fråga.
Men svaret kan vara viktigare än du tror.
Och till dig som själv lever med typ 1-diabetes:
Berätta. Förklara. Visa människorna omkring dig hur de kan hjälpa dig.
Det är inte ett tecken på svaghet.
Det är att ta hand om sig själv.
Du är starkare än du tror. 💙
Källor och vidare läsning: 1177 – Insulinkänning vid diabetes och 1177:s nationella kunskapsstöd om hypoglykemi.
Råden ersätter inte den individuella plan du fått från ditt diabetesteam.
Ta hand om er så länge, och glöm inte att ge er själva lite utrymme för återhämtning.
Dagens låt: