Del 5: Min Resa med Ångest, Stress och Diabetes Typ 1

Nu har jag varit hemma och sjukskriven i sex veckor på grund av utmattningssyndrom. Under denna tid har jag fått samtalsterapi och viss vägledning för att kunna återhämta mig. Trots detta känner jag mig fortfarande värdelös, som om jag inte är den starka människa och pappa jag vill vara. Att inte klara av jobbet gör att känslan av värdelöshet bara förstärks. När ska man sluta känna sig så?

Den inre stressen är oerhört påfrestande, och jag har svårt att koppla av. Jag fick i uppgift att ägna mig åt sådant som får mig att må bra, vilket för mig är fysisk aktivitet som träning, löpning, promenader och styrketräning. När jag rör på mig slappnar jag av, och mitt sinne blir lugnare.

Just lugnet i huvudet saknar jag enormt mycket, och jag vet inte hur jag ska finna det igen. Men enligt min psykolog kommer det tillbaka med tiden, så det gäller att ha tålamod och vänta.

Under denna period har jag också reflekterat över min barndom och insett att mitt mående troligtvis började påverkas redan då. De stunder jag kunde finna lugn var när jag lyssnade på musik, var ute i skogen med pappa, eller besökte vår sommarstuga i Trödje. En annan aktivitet som gav mig ro var att måla, så nu har jag bestämt mig för att börja med det igen för att hitta tillbaka till lugnet. Att skriva är också en fantastisk metod för att bearbeta känslor och mående.

Rastlösheten är en annan utmaning. Jag har svårt att sitta still och kan inte titta på TV utan att tankarna börjar vandra till tusen andra saker. Detta gör att jag ofta missar vad jag tittar på. Och är det en serie lär jag börja om från början. Dessutom har jag svårt att förstå vad andra menar, vilket är oerhört frustrerande. Ett exempel på detta var när min fru och jag skulle organisera en femkamp på midsommar. Hon hade flera idéer, men jag kunde inte få ihop dem, vilket slutade med att jag bröt ihop och grät. Det känns ibland som om hjärnan inte fungerar som den ska. Är jag dement?

Men femkampen blev ändå lyckad, och min fru gjorde ett fantastiskt jobb. Hon är bäst. Nu ska jag fokusera på att måla och träna regelbundet för att få tillbaka energin, men det får ta sin tid. Jag har också en sorg som jag inte har bearbetat och många andra saker i livet som jag bara sopat under mattan. Till slut orkar man inte längre, och det är då man måste stanna upp och bearbeta det.

I nästa blogg kommer jag att skriva mer om detta.

Fortsättning följer.

Tack för att ni följer min resa. Det här är min kamp mot stress och ångest, och jag hoppas att mina ord kan hjälpa någon annan som går igenom samma sak.

Dagens låt:

Del 4: Diabetesutmattning

Efter 41 år med Diabetes Typ 1 har denna sjukdom börjat påverka mitt liv mer än någonsin tidigare.

Det är en stor anledning till att jag nu drabbats av utmattningssyndrom.

Så här är det att leva med Diabetes Typ 1, en kronisk sjukdom som aldrig lämnar dig ifred.

Den är där när du vaknar, när du gör frukost, på väg till jobbet, under arbetsdagen, i varje möte och kundbesök. Den är med dig under och efter träningen, när du kör bil, äter middag och försöker sova. Den väcker dig på natten, om och om igen.

Den kräver konstant uppmärksamhet, varje dag, dygnet runt. Att ignorera den gör bara att den kräver ännu mer.

Efter 41 år med Diabetes Typ 1 är detta otroligt påfrestande. Trots att jag har god kontroll på min diabetes och mår bra, är det ett heltidsjobb att hålla den i schack. Mitt riktiga heltidsjobb känns ibland som en deltidssyssla i jämförelse.

Vi som lever med Typ 1-diabetes vet hur mycket arbete och ansvar sjukdomen medför, men ändå blir vi chockade och skamsna när vår energi och styrka börjar sina.

Man kan bli trött på diabetesen. Trött på att räkna kolhydrater, trött på siffrorna, topparna och dalarna. Trött på CGM-mätaren som väcker en mitt i natten när man bara vill sova.

Det är viktigt att erkänna den utmattning som kommer med att leva med en kronisk sjukdom som Diabetes Typ 1. Att prata om det, dela erfarenheter och söka stöd är avgörande. Du är inte ensam, och det finns hjälp att få – som jag nu har funnit.

Att hantera diabetes är ett dagligt krig, men vi behöver inte kämpa ensamma. Genom att uppmärksamma diabetesutmattning och utmattningssyndrom kan vi hitta vägar att hantera det och stötta varandra.

Fortsättning följer…

Tack för att ni följer min resa. Det här är min kamp mot stress och ångest, och jag hoppas att mina ord kan hjälpa någon annan som går igenom samma sak.

Dagens låt:

Del 2: Min Kamp Mot Stress och Ångest

Stress är en ständig följeslagare i mitt liv just nu, och den är otroligt jobbig. Även de minsta sakerna kan kännas överväldigande för mig när jag har denna utmattning. Planerar jag att göra något imorgon, som att klippa gräsmattan, hämta något eller handla, så börjar stressen redan då. Det är så lätt att glömma viktiga vardagliga saker som att ta insulin och medicin, vilket jag missat två dagar i rad nu.

Varför är det så här?

Jag känner mig värdelös när jag mår så här, och jag klarar inte av för mycket ljud. Det är fortfarande sjukt jobbigt. Det kryper i kroppen, och jag har knappt ork att sitta i soffan och titta på TV eller njuta av solstolen.

Ibland vaknar jag och känner mig piggare efter en bra natts sömn. Då tänker jag att idag kan jag få saker gjorda. Jag börjar med att göra rent altanen och olja in den. Men sedan kommer slaget, PANG! Och plötsligt är jag så slut att jag inte orkar något alls. Varför? Det känns så jävla värdelöst.

Sugen på alkohol är något jag kämpar med dagligen. Jag har varit utan alkohol sedan den 20 oktober 2023 och vill fortsätta så. Jag vet att jag mår ännu sämre dagen efter att jag druckit, med en ångest som jag inte orkar med. Men just nu saknar jag lugnet som bara alkohol och andra substanser kan ge. Än så länge håller jag mig undan och tar en dag i taget. Det som hjälper mig nu är att röra på mig, ta promenader och få lite sömn. Det är nästan det enda som får mig riktigt lugn.

Efter ett samtal med min psykolog/terapeut fick jag rådet att fokusera på det som får mig att må bra. Jag behöver hitta tillbaka till ett tillstånd där både kropp och sinne kan känna ro. Min uppgift är att ägna mig åt de saker jag tycker mest om, samtidigt som jag etablerar bra rutiner. Detta innebär att jag ska röra på mig regelbundet, äta hälsosamt och se till att få tillräckligt med sömn.

Och efter alla samtal jag har haft, tror jag nu att jag förstår varför jag mår som jag gör. Det kommer jag att skriva om nästa gång.

Tack för att ni följer min resa. Det här är min kamp mot stress och ångest, och jag hoppas att mina ord kan hjälpa någon annan som går igenom samma sak.

Dagens låt: